EGYPTISK MYTOLOGI
Mytologi betyder gudalära. Gudaläran var mycket viktig inom religionen i
forntidens Egypten. Egyptierna bad till många olika gudar och trodde på ett liv
efter döden, de trodde också att människan hade två själar, Ka och Ba. Ka var
livskraften som skapades när man föddes och Ba var själen.
Tro
I den fornegyptiska religionen ingick ett invecklat system av tro och
ritualer. I centrum för all gudsdyrkan fanns farao som var kungen av Egypten.
Farao var en människa men man trodde att han hade gudomliga krafter och det var
hans kungamakt bevis på. Han var en mellanhand mellan sitt folk och gudarna.
Farao var skyldig att hålla gudarna nöjda genom olika ritualer och offer så att
de sedan kunde upprätthålla ordningen i universum. Det var därför staten lade
mycket pengar på att bygga tempel där folket kunde genomföra riterna på rätt
sätt. En enskild människa kunde också ha kontakt med gudarna genom att vädja
till dem genom bön eller offer. Under de 3000 år som den fornegyptiska
religionen användes ändrades både gudar och riter. Gudarna ökade och minskade i
popularitet, några försvann helt, några slogs samman med andra och några var
oförändrade.
Livet efter döden
Egyptierna tyckte att det var viktigt att bevara
den döda kroppen väl så att Ka och Ba sedan kunde återförenas med den och ge
den ett evigt liv efter döden. När en människa dog lämnade Ka kroppen men Ba
blev kvar. Ka var livskraft och Ba en uppsättning andliga egenskaper som var
unika för varje individ. Begravningsriterna var menade att befria Ba från kroppen
så att det sen kunde ge sig ut på en själavandring för att sedan förvandlas
till en Akh som var en andeversion av den döda personen. En annan viktig del av
människosjälen var Ib, hjärtat. Hjärtat var nyckeln till livet efter detta.
Sheut, skuggan, som man trodde att var så nära länkad till människan måste vara
en del av människans själ. Den sista delen av människans själ är Ren, namnet,
alltså det namn man får då man föds. Namnet var en del av själens odödlighet
och de forntida egyptierna tyckte att det var viktigt att den dödes namn skulle
finnas kvar i skrift.
De döda människorna begravdes med egendom och
ägodelar som sedan skulle hjälpa dem i dödsriket. De kunde t.ex. begravas med
mat, redskap och smycken. Fattiga människor blev bara begravda i en helt vanlig
kista av trä ute i öknen där den heta ökensanden snabbt torkade ut kropparna.
Dödsboken
De dokument som är bäst bevarade från forntida Egypten är texter som man
använde under begravningsriterna. De här texterna var menade som
instruktionsböcker för själen eller någon sorts trollformler som skyddade
själen på dess vandring. Dödsboken är en begravningsbok som användes vid
begravningar under denna tid.
Pyramidtexterna är en samling av hundratals
”magiska formler” som är inskrivna på väggarna i kungliga pyramider under Gamla
riket (2650 f.Kr. – 2150 f.Kr.). Dessa texter skulle se till att kungen hittade
till gudarna och upptogs i deras sällskap i livet efter detta. Vid slutet av
Gamla rikets tid hittades nya ”magiska formler”. De kunde finnas i gravar,
inskrivna på kistor. Dessa texter kallas Kist-texterna. De var inte reserverade
för kungligheterna utan de användes i gravar för viktiga tjänstemän. I Nya
riket (1550 f.Kr. – 1070 f.Kr.) var den mest kända Dödsboken. Den innehåller förutom texterna också vackra illustrationer och utsmyckningar. Bilderna blev så viktiga att texten placerades runt illustrationerna för att få plats. Dödsboken började kopieras och sedan säljas till vanligt folk som sedan satte dem med i sina egna gravar.
Ka stannade kvar i den mumifierade kroppen och Ba och Ib gav sig iväg.
Dödsboken hade gett Ba all kunskap som själen behövde för att kunna ta sig
förbi alla faror som fanns i dödsriket. Först måste Ba ta sig genom stormande
vatten och flammande eldar, och undvika några monster. Dessa monster kunde bara
besegras om man visste de rätta trollformlerna som var skrivna i Dödsboken.
Målet för själens vandring var Osiris tronsal
som också kallas De två sanningarnas sal. För att Ba skulle bli insläppt måste
den kunna namnge alla delar av tronsalens portar. Inne i salen fördes Ba inför
de 42 domarna. Varje domare anklagade Ba för något brott som själen måste kunna
bevisa att den var oskyldig till. Sen vägdes Ib i en av två vågskålar. I den
andra placerades en fjäder som var plockad ur en vinge från Maat, sanningen. Om
hjärtat vägde mera än fjädern slukades det av Ammut, vidundret med
krokodilhuvud och lejonkropp, och Ba blev tvungen att återvända till kroppen
för att aldrig få frid. Om hjärtats renhet blev godkänd fördes Ba av Horus
inför Osiris som sedan förvandlade Ba till Akh som var en ren, välsignad själ
anpassad för livet efter döden. Efter detta hamnade Akh i Vassens fält, ett
stort paradis, men den kunde också röra sig fritt mellan olika världar. Akh
kunde också synas som en ande mellan bland människorna eller tindra med
stjärnorna på natthimlen.
Gudar
De gamla egyptierna trodde mycket starkt på olika gudar. Dessa gudar
styrde allt; solen och månen, kärlek och krig. Det var pga. denna tro som
religionen var så viktig för egyptierna. En del gudar dyrkades över hela landet
men de flesta var lokala gudar som bara dyrkades i små tempel, t.ex. Ba. Det
var faraonerna som bestämde vilka gudar som skulle dyrkas var och vad de skulle
stå för. Ofta slogs också gudar samman till en enda gud för att det skulle bli
lättare att tillbe dem.
Isis var det forntida Egyptens främsta gudinna. Hon var
syster och maka till Osiris och mor till Horus. Hon dyrkades som en
modersgudinna och skyddsgudinna åt naturen och magin. Hon skyddade och
uppfyllde böner som de rika och de som härskade hade bett. Hon vakade över
slavar, de fattiga, arbetarna och de förtryckta. Hon gav också konstnärer och
författare inspiration och syndare hopp. Eftersom hon var modersgudinna skänkte
hon även fruktbarhet och välsignade barnafödandet. Hon ville alla väl och hade
något att erbjuda alla. Isis brukar avbildas som en vacker kvinna som har en
lång klänning på sig. Hon bär ofta på Horus som spädbarn och ibland ammar hon
honom.
Osiris är en av de viktigaste gudarna i det forntida
Egypten. Han var far till Horus och make till Isis. Han var ursprungligen en
fruktbarhets- och sädesgud. Han gav form åt pånyttfödelsen och berättelsen om
honom har blivit en förebild för de viktiga egyptiska begravningsriterna.
Osiris avbildas alltid i sin roll som dödsrikets herre. Han är klädd i vitt och
bär en krona. Hans hud brukar vara grön eftersom det ska vara ett tecken på att
han har blivit pånyttfödd. Osiris blir anfallen av sin bror Seth och dödad.
Isis och Seths maka hittar den döda kroppen och håller dödsvaka över den. Isis
som är trollkunnig låter sig befruktas av sin döda make och begraver honom
därefter. Förföljd av Seth flyr Isis och föder sedan en son, Horus. Han blir av
en gudadomstol insatt i sin fars rättigheter och hämnas sin fader. Osiris får
liv igen men får som ersättning för sitt jordiska rike istället härskardömet
över de dödas värld. Denna berättelse kallas Osirismyten.
Horus var en av de äldsta och viktigaste gudarna i det
forntida Egypten. Han var från början en himmelsgud men han slogs senare samman
med andra gudar och då förändrades hans personlighet och han fick flera
uppgifter. Han var huvudsakligen himmelsgud, krigsgud och allmän skyddsgud.
Horus brukar avbildas som en falk eller en människa med falkhuvud. Han var
symbol för faraos person och han stod för mod och styrka.
Mumier
De döda kropparna fick inte förruttna utan de skulle bevaras. De
balsamerades för att bevaras i evighet. Den äldsta och kända mumien kallas
Ginger för sitt röda hår. Bredvid mumien har man hittat små lerkärl vilket
senare blir typiskt för mumiebegravningar.
Mumifieringen sker i två olika faser; först
balsamerar man kroppen, sen förpackar man den och sen gräver man ner den. Med en viktig person som skulle mumifieras hade man en lite annan
process; först fördes kroppen till tältet Ibu eller Platsen för rening. Där
tvättades kroppen med palmvin och så sköljdes den med vatten från Nilen. I
vänster sida av kroppen gjordes ett snitt och så togs många inre organ bort.
Det var viktigt att ta ut dessa eftersom de annars förmultnar så snabbt.
Organen tvättades och sattes i kristallsoda för att inte torka ut dem. Hjärtat
togs dock inte bort eftersom man ansåg att det var centrum för intelligens och
känslor. Den döda personen kommer att behöva sitt hjärta i livet efter detta.
En lång krok användes för att krossa hjärnan och sedan dra ut den genom näsan.
Sedan fylldes kroppen med kristallsoda som påskyndade uttorkningen. Trasor och
vätskor som man använt vid balsameringen sparades och begravdes tillsammans med
kroppen. Efter 40 dagar tvättade man kroppen igen med vatten från Nilen. Då
täckte man den i olja för att hålla huden elastisk. De organ som man hade
torkat lade man nu tillbaka in i kroppen. Den fylldes också med t.ex. sågspån,
löv och linne för att fylla ut tomrummet och behålla formen på kroppen. Sen
täcktes den igen med oljor och sedan packade man in den i linne.
Arkitektur
Eftersom det inte fanns så mycket trä i Egypten använde man istället
soltorkade lertegel och sten till byggnader. De byggnader och ibland t.o.m.
städer som var gjorda av lera som samlats från Nilen har försvunnit eftersom de
legat för nära Nilen när den översvämmades. Allt som har byggts av sten finns
däremot kvar och har klarat sig bättre. De är t.ex. olika tempel, byggnader för
de kungliga familjerna och gravar.
Pyramidernas föregångare är mastaban som är en gravbyggnad som liknar en
pyramid utan topp. Den första pyramiden är byggd av arkitekten Imhotep. Denna
bestod av flera mastaban som sattes på varandra. På detta sätt bildades en
sorts trappa som faraonen kunde vandra upp till gudarna efter sin död. För att
bygga en pyramid gick det åt verkligen stora mängder med sten. Det som ännu är
oklart är hur man transporterade alla stenar. En del säger att de släpades
fram, andra att de rullades. Några säger att de höggs ut till klossar vid
pyramidbygget medan andra tror att de färdigställdes i stenbotten. En del tror
på en teori om att man inte alls använde stenar utan kalkstensbetong som gjöts
på plats. En annan fråga är hur man har fått blocken på varandra. Det finns
några bevis för att stora ramper har byggts upp mot pyramidens topp efterhand
som byggandet pågick. På rampen kunde blocken släpas genom att lägga stockar
under blocken och dra dem framåt med rep. Idag finns det ett hundratal
egyptiska kungapyramider och de förekommer nästan bara i Kairo-trakten. Några
av de mest kända pyramiderna är Pyramiderna i Giza.
Sfinxen är världens största staty. Den är 73m lång, 6m bred och 20m hög.
Den föreställer det mytologiska vidundret sfinx som hade lejonkropp och
människohuvud. Denna sfinx har ett huvud klädd med en faraos kungliga huvudduk
så därför antar man att den föreställer en kung som har funnits. I myterna är
sfinxen ett monster som vaktar hemligheter och ställer gåtor.
.jpg){kind=link}
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar